William hoppade smidigt upp och satte sig bredvid mig. Han sa fortfarande ingenting. Om han nu ville vara sur så tänkte jag också vara sur. Så där satt vi på väg in till stan. Två tjurskallar. Ingen av oss ville bryta tystnaden. Ingen såg åt den andres håll. Det enda som hördes var vinden, hästens lugna steg, vagnens knarrande och våra andetag.
me likie! :)
SvaraRaderaJa me faktiskt :)
SvaraRaderaVill läsa hela boken snart hörru
SvaraRaderaJamen den är ju inte klar än :P
SvaraRaderatro inte att det är som nån dans på rosor att skriva en bok som jag ska bli miljonär på!