Hej och Välkommen till min blogg! Elin heter jag och bor i Uppsala tillsammans med min sambo, Jimmy. Våran lilla familj består av våra två katter Liten och Morran och våra två långhåriga collies Lexie och Blaze samt en död kaktus. Mitt drömjobb är att få jobba som författare på heltid men fram tills den drömmen slår in jobbar jag i en butik på Arlanda. Mitt största fritidsintresse är mina hundar. Vi åker mycket på hundutställningar och tränar lydnad, spår, agility, rallylydnad och vallning. Förutom hundintresset så gillar jag att skriva böcker, kolla på film, gå på bio, träna på gym och umgås med alla mina underbara kompisar. Min blogg handlar om det käraste jag har, mig själv. Mina åsikter, mina upplevelser, min humor och mig. Hoppas ni tycker om den.


Welcome to my Life!

tisdag 2 juli 2013

Luleå - En evighetsresa


I fredags var det äntligen dags att starta den lååååånga resan upp till Luleå till mina föräldrar. 84 mil är det dit upp och det brukar ta ungefär 10 timmar och det är alltid lika roligt att göra denna långa resa helt ensam. Tur att jag är en av världens roligaste människor så jag kan roa mig själv.

I år har jag tre följeslagare med mig. Mina fluffar Payne och Naima samt Dolly som är Mikaelas importerade tik från Tyskland. Dom tyckte förmodligen att det var lika roligt att sitta i bilen i 10 timmar som det jag tyckte.

 
Första pausen vi gjorde var på vårat obligatoriska rastställe i Hudiksvall. Det finns en perfekt liten promenadslinga att gå några varv med hundarna och sen finns det hyfsat fräscha toaletter och en ICA nära. Vi stannar alltid där både på vägen upp och ner.
 
I Sundsvall blev det några cheeseburgare på Max och påfyllning av dricka.
 
 
Nästa paus blev i Ö-vik och där köpte jag lite mellanmål till mina fina. Dom fick varsin naturell hamburgare och det var mycket populärt!
 
 
Gott med burgare!
 
Efter Ö-vik gjorde vi ett sista stopp i Skellefteå där vi tankade sen åkte vi sista biten i ett sträck och kom fram till mamma och pappa klockan 10 på kvällen. Hundarna var glada att bilfärden äntligen var över, Charlie var glad över att få sällskap, jag var glad att få träffa min familj och dom var glada att vi var där. Alla var glada. Och trötta.  
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar