Blå spåret

 För någon vecka sen så bestämde jag och Emma att vi skulle gå på en skönt liten lunchpromenad tillsammans. Jag och hundarna packade in oss i bilen och åkte till Eriksberg. Emma hade spanat in något som hette Blå spåret som hon tyckte att vi skulle följa. Jag känner inte till Eriksberg så jag gick med på det. Så gick vi....

 

Dessa stolpar skulle man följa för att följa blå spåret.

I början var det som ett helt vanligt spår. Det första vi reagerade på var när spåret gick in i en hage. Inget speciellt med det förutom att det gick 3 stycken hästar i den hagen. Jag är helt orädd för hästar men Emma som hade lilla Alice i en bärsele på magen blev väl lite nervös. Men spåret gick genom hagen så då gick vi genom hagen. Hästarna var helt obrydda så det gick hur bra som helst.

 

 

 

Payne och Naima posar lite snyggt i hästhagen.

 

 

 Vi fortsatte följa blå spåret och kom ut på en jätte mysig grusväg som gick mellan massa megastora hästhagar. Det stod ett tjugotal hästar och glodde på oss när vi gick förbi.

Det var strax efter hästhagarna som allt började balla ur.

Mitt i allt så fortsatte spåret in i en liten dunge istället för längs den jätte trevliga grusvägen. Men vi skulle ju följa spåret så vi gick igenom den lilla dungen som nästan var helt igenväxt. Och självklart kom vi ut på grusvägen igen på andra sidan. What the fuck?! Tänkte vi men knallade glatt vidare.

Emma och Alice.

Ju längre vi gick desto mer började spåret flippa ur. Mitt i allt gick det rakt in i en skog och vi var tappra och följde spåret. Vi gick på små stigar, klampade igenom lera, klättrade över nedfallna träd, klättrade upp för branta backar, blev attackerade av mördar-mygg, (jag) trampade ihjäl en snigel, gick över 111 broar och det tog en ganska lång stund innan vi faktiskt funderade på vad fan vi höll på med. Och det tog ännu längre innan vi faktiskt funderade på vart vi var.

Det enda jag hade tänkt var ju att vi följde ett spår och spår brukar ju gå runt...? Eller? Jag hade Runkeeper på och kom på att man kan ju kolla på en karta på den. Spänningen steg och jag tog upp telefon för att kolla. Vi hade gått i 1,5 timme och bara bortåt.... Va fan är det för jävla spår? Vi försökte se om vi uppfattade något på kartan som vi kände igen men det var ju hopplöst.

Men vi valde att fortsätta följa spåret en liten stund till för vi såg en bilväg längre fram. In i skogen igen...

 

Några av broarna längs spåret var omringade av taggtråd eller viltstängsel och själva bron var för svår för hundarna att gå på så jag fick bära dom. Här hjälper jag Naima över en av broarna. Hon väger typ 18-20 kg och finner sig i det mesta så det var inga problem. Payne däremot väger minst 25 kg och sprattlar som en fisk som fått ett epilepsianfall när man lyfter upp honom.  

 

 

Över bron...

 

Här kom vi äntligen ut ur skogen och såg en bilväg. Vi fortsatte tills vi kom ut på andra sidan ängen och sen stannade vi för vi var fortfarande på väg bortåt. Vi stod en stund och försökte komma på en bra plan för nu hade vi gått i över 2 timmar. Jag skulle jobba, Alice behövde äta och sen är vi inte riktigt världens mest vältränade bruttor så det började kännas i ben och fötter. Till och med hundarna började titta på mig frustrerat.

Då kände jag igen mig. Där vi kom ut var precis vid Uppsala Brukshundklubb. I Gottsunda... När vi kom fram till det så sa vi "Fuck det där fucking blå spåret" och sen gick vi rakt mot Norbyvägen som tydligen leder tillbaka till Eriksberg.

 

 

Sista 30 minuterna hem var benen väldigt tunga. Och jag skulle jobba efteråt... Jisses.

När vi äntligen kom tillbaka till Emmas hus så stängde jag av Runkeepern och vi hade gått i 3 timmar och 2 minuter och 9,88 km. Det var våran lilla sköna lunchpromenad.

Blå spåret i all ära om man vill gå och titta på blommor men det gjorde inte vi för fem öre. Var dock nyfiken på hur långt spåret faktiskt är.

 

Men jag säger då de... Jag är glad att jag gick med Emma. Vi hade jätte roligt och vi skrattar fortfarande åt våran vansinnes-promenad med stackars Alice.

P!NK - The truth about love tour

OMG nu ska ni få höra om konserten i söndags! Jag och Frida bilade till Stockholm för att se P!nk live i Globen. När vi kom dit var kön redan ganska lång och självklart hade det hunnit börja regna. Men inte fan klagade vi för de! Vi hade inga paraplyn och hade klätt oss så lite som möjligt eftersom vi hade stå platser så där stod vi i regnet och höll på frysa ihjäl.
När vi fick gå in så var det redan mycket folk som hade samlats framför scen. Vi hamnade först typ 30 meter ifrån scen sen upptäckte Frida att dom släppte in folk på sidan som fick gå längre fram så vi gick dit och dom släppte in först till kvarn med ståplatsbiljett så vi kutade och hips vips var vi en meter ifrån scen. SCORE! Taggade som fan stod vi och hoppade upp och ner ända tills hon kom ut på scen. Förbandet var Churchill
Helt fantastisk show! P!nk är jävligt grym live! Jätte bra kontakt med publiken och bjöd på sig själv och hon sjöng helt jävla fantastiskt!
Och som många vet så har inte Elin varit på konsert om inte Elin har filmat och fotat.

Här är ett smakprov från söndagens konsert:



Jag älskade att hon flög ut över hela publiken i sista låten så alla fick se henne på nära håll!
Underbar show! Jag vill absolut se henne live igen om hon kommer till Sverige!

Epic Rap Battles

Jimmy brukar sitta och glo på dom här videorna i timmar. Har kollat på några och dom är rätt roliga. Det här är en av mina favoriter.

Steve Jobs vs Bill Gates

Vallningskurs

 

I söndags så var ju jag och Naima på vallningskurs hos en collieuppfödare som heter Marianne och bor i Heby. Jag hade sett fram emot den här dagen så länge och jag blev inte ett dugg besviken.

 

Jag, Mikaela, Greta, Zally och Naima packade ihop oss i bilen och åkte ut till Heby. Där möttes vi upp av de andra deltagarna och våran kursledare Marianne. Vi fick en föreläsning om vallning och en demonstration av Marianne och hennes super-Asta som var fantastiskt duktig!

 

Sedan fick vi gå in till fåren en och en med våra hundar och prova valla fåren lite. När det var min och Naimas tur så var jag precis som jag alltid är när vi ska prova något nytt, skitnervös! Men det gick faktiskt ganska bra ändå. Naima var inte rädd för fåren men hon var inte överdrivet nyfiken heller. Huvudsaken var dock att hon inte var livrädd så jag är jätte nöjd.

Dom andra ekipagen skötte sig jätte fint också. En del var väldigt framåt och ville lukta på fåren och en del var lite försiktiga men ingen var rädd och ingen blev galen.

Tack för en jätte trevlig dag allihopa! Speciellt Marianne som var så snäll och lät oss komma och prova. Det här ska vi absolut göra om någon dag!

Hundutställning i Gävle.

 

Igår var vi på en liten utställning i Gävle. 19 långhårs collies var anmälda och "vårat gäng" stod för 9 av dom. Haha. Jag hade med mig både Payne och Naima. Tyvärr så var varken Payne eller Naima god nog för den här domaren. Han skickade ut dom flesta hundarna med Very Good och på nästan alla kritiklappar stod det att hundarna rörde sig väldigt löst fram. Men men så kan det ju vara ibland. Jag är nöjd ändå för Payne skötte sig jätte bra och hade underbar energi i ringen. Han springer fortfarande med perfekt svans och det är GULD för mig. Vi får se den här utställningen som träning och så säger jag Grattis till alla vinnare denna dag!

 

Nästa utställning blir nästa helg och då åker vi ut till vackra Österbybruk.

Rihanna feat. David Guetta - Right Now

Den här låten är så sjukt bra! Den går på repeat i mitt öra just nu!
Love it!

Spring spring

Röbospåret och kungshögarna.

Ikväll blev det en liten joggingtur/powerwalk med hundarna. Vi promenerade till början av Röbospåret sen sprang vi omkring på spåret 30 minuter och sen gick vi hem. Hundarna fick vara lösa hela tiden och dom avbröt mig minst 13 gånger genom att springa framför och sätta sig i vägen och se hjälplös ut för att det fastnat en pinne i pälsen så man inte kan röra sig. Varje gång det hände så var det bara att stanna och plocka bort den minimala pinnen sen får man alltid ett glädjeskutt/en tackling som tack sen kan man springa vidare.

På vägen hem så bläddrade jag fram 18 and Life på min ipod och höjde volymen sen körde jag alla mina bästa rock-moves och mimade in i rullen med bajspåsar. Så om det är någon granne som tittade ut genom fönstret och såg en halvgalen norrlänning med 2 pälsbollar som går runt och viftar med armarna åt alla håll så var det bara jag som lyssnade på min favoritlåt.

Nu ska jag ta en lång varm dusch.

Borde vi bråka?

Något som jag blir väldigt förundrad över är hur folk tycker att dom kan bete sig mot andra. I mitt liv just nu har jag mött dom mest idiotiska och bråkigaste människorna via min hobby. Smågnabb och "bråk" på jobbet är en fjärt i rymden jämfört med hur vissa hundmänniskor håller på. Mobbning i skolan framstår som positivt jämfört med hur hundfolk behandlar varandra.
Vuxna människor sägs det vara... Jag är övertygad att det är nått fel i huvudet på folk.
Senaste tiden har det varit sjukt mycket skvaller och falska rykten. Folk har anmält varandra och sagt upp kontakter med allt och alla. En person som man trodde var ens vän har helt plötsligt börjat ignorera en pga att man umgås med "fel personer." Man blir överkörd om man har en annan åsikt än dom som hållt på lite längre än en själv.
Senaste igår gick X antal personer till personangrepp mot mig och det var ju lagom roligt att sitta och läsa den skiten precis innan man ska gå och lägga sig.
Varför är hundmänniskor så mot varandra? Jag fattar inte...
Enda anledningen till varför jag skulle stänga ute en annan hundmänniska ur mitt liv är om denne inte kan ta hand om sina hundar utan vanvårdar dom. Men om någon har en annan åsikt än mig då får man väl respektera det. Det är ju det man lärde sig i skolan.
Min teori är att många av oss hundmänniskor hade nog inte så många vänner i skolan och gled in på hunderiet för hundar är fanemej de bästa vännerna man kan ha men andra hundmänniskor får ta lite skit för man måste ju få ge igen att man själv blev mobbad i skolan. Någon som känner sig träffad? Jag tror alla kärringar som sitter mitt ute i skogen med 20 hundar i en skabbig liten stuga och aldrig umgås med någon har en liknande bakgrundshistoria. Och tro mig det finns många sådana stugor.
Till alla er som snackar skit och bråkar med folk: VÄX UPP FÖR FAN! Så länge hundarna mår bra så spelar det för fan ingen roll om man gör si eller gör så. Sköt ditt eget och skit i andra man behöver för fan inte vara elak bara för att alla inte gör som en själv.
Jag tycker att alla borde kolla på sina hundar och fråga sig själva "är det värt fajten?"
Hundarna är mer mänskliga än vad de flesta hundmänniskor är. Dom dömer inte varandra för att dom är olika typer så då borde inte vi döma dom heller.

Världens sämsta musikvideo?

Efter att ha tittat på Sabrina videon ca 5000 gånger så var jag ju tvungen att hitta en utmanare. Vad kan vara sämre än en brud som simmar som en efterbliven och visar pattarna i hela videon? Tro mig, det kan bli värre.

Här är mina utmanare:

Den första låten heter Oh my god och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tror det här är en seriös musikvideo eller om det är en ploj-grej. Den blonda killen ser ut att vara skitblyg men han verkar vara den bästa sångaren i duon så det blir ju mycket kamera på honom. Too bad for you!
Det jag inte förstår i videon är varför dom valde att ha sina fantastiska "specialeffekter." Sjalen som flyger omkring och plankan mitt i dans-solot? Wtf?



Nästa utmanare är en kvinna som verkar ha bestämt sig för att livet som popstjärna passar henne perfekt så hon kokar ihop en klatschig liten låt och ber hennes coola biker-kusin vara med i videon så den blir lite häftig. Losing You heter låten och den verkar handla om att hennes kärlek ska resa bort eller flytta eller nått.
När jag ser den här videon så vet jag inte riktigt vilka känslor jag ska släppa fram. Jag vill asgarva, storgråta och tycka synd om alla som har med videon att göra.
För det första så borde dom sparka kamera-mannen för han suger. Producenten (förmodligen hennes farmor) borde också få sparken. Hennes stylist (säkert också farmor) borde också få sparken. Chauffören i videon borde få sparken.
Det finns många åsikter om den här videon men jag kan inte skriva alla så ni får titta på den så förstår ni vad jag pratar om. Sjung gärna med också! Man behöver inte vara bra för att kunna sjunga den här låten!


Sista utmanaren tror jag nog blir vinnaren. Det jag funderar över är vad som pågår i deras huvuden i denna video. Det finns förmodligen en koreograf som har planerat denna video och bestämt sig för att dessa moves kommer bli helt fantastiskt framför kameran. Sen har denne koreograf lyckats övertala dansarna om att den här dans-rutinen är helt fantastisk för dom ser ju ganska engagerade ut och jag upplever att det är en seriös video.
Finnar på 70-talet. Så här bra blir det.



Det är mina tre utmanare. Självklart finns det säkert tusen videor till som man skrattar så man kissar ner sig när man ser dom. Dela gärna med er!

Hundutställningar i Sundsvall

Utsikten från stugan.

Vilken helg! Nu ska ni få höra allt om våran underbara helg i Sundsvall. Jag, Mikaela, Catta, Ulrika och Niki åkte upp till Sundsvall för att vara med på 3 hundutställningar. Vi hade bokat en stuga och var peppade till tusen på en tjej-helg tillsammans.

Fredag 3 maj.

Fredag f.m rullade 2 överfulla bilar med 5 glada gummor, 7 vuxna hundar, 2 valpar och alldeles för mycket packning ifrån Uppsala. Resan gick jätte bra fram till jag fick för mig att lyfta upp ena valpen i knät. 2 minuter hann hon sitta där sen kände jag någonting varmt och blött som rann över hela magen och byxorna. Valpkiss! Bleeeh!

När vi kom fram till våran stuga så slängde vi in packningen och sen var det bara att göra sig iordning inför första utställningen. 19:00 på Timrå Brukshundklubb var det dags för en colliespecial. Alltså en utställning för bara collies. Vi tog oss dit och fumlade upp tälten som höll på blåsa bort.
Den kvällen var ISKALL! Jag tror jag talar för dom flesta som var där när jag säger att vi alla höll på frysa ihjäl. Men hundfolk är tåliga människor så vi överlevde, även om det var nätt och jämt.

Catta var en ängel och ställde Naima denna kväll så jag kunde filma och fota. Naima var jätte duktig och fick Excellent och CK och placerade sig tvåa i sin klass. Hon blev nästan placerad i bästa tik också. Hon var i alla fall med i topp 5.

Naima på colliespecialen.

Efter en kall kväll i Timrå så rejsade vi hem till stugan och klädde på oss allt vi hade. Sen åt vi världens godaste lasagne som Ulrikas man Magnus hade gjort åt oss. Mycket trevlig kväll!

Här är filmen som jag gjorde den kvällen ifall någon är sugen på att se alla fina collies.



Stort grattis till alla vinnare!

Lördag 4 maj.

Efter en kort natts sömn var det dags för dag 2 i Sundsvall. Vi var alla lite sega och stela vid frukosten men det gick över när vi gick utanför stugan. Strålande sol! Det var jätte varmt och skönt på morgonen och man kunde vara ute i t-shirt utan att frysa. Och hur tror ni 5 kvinnor tänker då? Jo, vi tar på oss kjolar, tunna leggings, tunna tröjor och kortärmade kavajer för det var ju sol ute. Så åker vi iväg till utställningen och lagom till vi kommer dit så har solen gått i moln och alla sitter och skakar igen. Det började till och med att regna en stund.
Vädret kunde dock inte stoppa oss! Även idag gick det bra för min lilla Naima som fick Excellent och CK och vann sin klass sen blev hon fjärde bästa tik. Bästa tik blev Naimas kusin Stella som fick sitt första cert och blev BIM. Grattis!
Vi var även med och tävlade med våran uppfödargrupp och där blev vi Best in Show!

Best in Show uppfödargrupp!

Efter utställningen blev det en lugn och skön kväll hemma i stugan. Vi lyssnade på gamla godingar och åt kycklinggryta med ris och massa snacks.

Söndag 5 maj.

05:15 vaknade jag denna morgon av någon anledning. Sista dagen i Sundsvall och det var dags att städa ur stugan och packa ihop allting.

Dagens utställning var på Sundsvall Brukshundklubb så vi pallra oss dit och ställde upp collie-campingen igen. Idag hade vi dock lärt oss att vädret suger prutt så vi hade massa kläder med oss. Jag hade dubbla byxor, 2 tröjor, jacka och pannband. Då var det inte lika kallt.

Niki och Naima.

Jag och Mindy.

Idag blev det lite special för jag och Niki bytte hundar på utställningen. Hennes Mindy och min Naima gick i samma klass men Mindy är stark som en oxe och Niki hade ont i handen så då fick Mindy springa med mig så fick Niki springa med min lilla mjukis istället.
Det gick jätte bra för Niki och Naima som fick Excellent och CK och blev sedan tvåa i klassen. Tyvärr inte placerad i bästa tik men jag är jätte nöjd ändå.

Så under dessa tre dagar var det tre olika domare och tre olika handlers på min lilla tjej men hon fick Excellent och CK alla dagarna. Duktiga fina tjej!

Vi var även med och tävlade med uppfödargruppen idag och blev Best in Show igen! Woho! Vi var dock den enda uppfödargruppen idag så det var ju inte så svårt att vinna men vi är glada ändå!

Så var helgen slut. In med allt i bilarna och börja rulla hemåt igen.
Payne var jätte glad när vi kom hem.

Tack för en jätte trevlig helg alla ni som var i Sundsvall!

Yohio - Himlen är oskyldigt blå

Under humorgalan 2013 gjorde Yohio ett framträdande med låten Himlen är oskyldigt blå. Helt fantastiskt vackert! Tårarna sprutade här hemma kan jag säga.
När Yohio sjunger på svenska så påminner hans röst väldigt mycket om Peter Jöbacks. Han är fantastiskt duktig den här unga killen! Jag älskar honom mer och mer för varje dag som går.

Inoff utställning i Strängnäs

 

Igår bar det av till Strängnäs för en liten inofficiell utställning. Jag anmälde både Payne och Naima. Det var Paynes första utställning i år och han skötte sig fantastiskt bra. Naima fick vara med som utomhusträning inför Sundsvall helgen.

 

Payne vann sin klass och blev sedan bästa hane! Min duktiga grodprins som aldrig brukar få någonting. Naima vann också sin klass och blev andra bästa tik efter sin systerdotter Mala som visade upp fläckfritt och var en mycket värdig vinnare.

 

Alla hundarna fick jätte fina kritiker av den fantastiskt trevliga (och snygga) domaren Morten Nielsen. Tack för ett trevligt sällskap Ulrika och Magnus med familj.

 

Jag, Payne och Naima stannade dock kvar till finalerna för vi skulle vara med i parklassen. Dom var ganska trötta efter en heldag men skötte sig ändå jätte bra i parklassen och kom trea.

 

Sen fick vi hoppa in i bilen och åka hem igen efter en toppen dag i Strängnäs.

När jag kom hem orkade jag inte ens sitta vid datorn och tro mig, då är jag trött!