Spår

Idag hade jag bestämt att det var dags att träna lite spår igen. Snön är tyvärr borta i Uppsala men det är fruset i marken så det gick helt perfekt att lägga spår åt hundarna.

Jag håller på och jagar ett bra område i närheten där jag bor där man kan ställa bilen när man vill träna lite spår men jag har inte hittat något helt klockrent ännu så vi åkte till Röbo där det finns lite skog och mark runt omkring elljusspåret. Det är alltid mycket folk som promenerar där men jag chansade på att det gick att gå en bit ifrån spåret.

Jag gick ut Lexies spår först. 300 meter långt ganska rakt. Inga skarpa vinklar men lite blandad terräng. Eftersom vi inte riktigt hunnit introducera vittringspinnarna på ett bra sätt ännu så la jag ut 3 godisburkar istället. Första efter 100m andra efter 200m och sista på slutet.

Blaze fick ett 100 meters spår på en äng. Också med 3 godisburkar. Inga skarpa vinklar här heller.

Efter att jag hade lagt Blaze spår och var på väg tillbaka till bilen så möter jag 3 personer som är ute och går med 2 Flat coated restrivers och en liten pudel. Jag ser att den ena flaten har någonting i munnen och när jag kommer närmre så ser jag att det är Lexies avslut som den går och bär på.
Jag går fram och frågar lite fint om deras hund har hittat den burken nyligt under promenaden och dom svarar att dom trodde att någon haft picknick och glömt den.
Jag berättar att det är min hunds spår avslut och alla skrattar och dom ber om ursäkt sen går jag hela vägen tillbaka till Lexies slut på spåret och lägger tillbaka den.
Sen kan vi äntligen börja spåra.

Lexie fick börja. Ungefär 30 meter av hennes spår gick i sand och det misstänkte jag att det skulle bli en utmaning. Så fort gräset tog slut och det blev sand så slutade hon spåra och hoppade på mig istället. Vi gick spåret ändå så klart men hon tog aldrig upp det förän vi kom till gräs igen. Hon fick första belöningen direkt efter sanden för att få lite motivation igen. Resten av spåret gick jätte bra med en klistrad näsa i marken och fina markeringar på dom andra två burkarna.

Sen var det lilla Blaze tur. Blaze har mestadels bara gått näringsspår men nån gång måste han ju få gå ett vanligt spår så inte det blir omöjligt när man vill tävla sen.
Han fick sin första burk väldigt tidigt i spåret vilket var bra för han var ganska omotiverad första metrarna. Sniffade lite och gick i rätt riktning sen stannade han och kissade mitt i spåret och efter det hände inte så mycket. Vi traskade fram till första godisburken och när han hittade den då var det helt plötsligt helt fantastiskt att vara ute och spåra.
Dom två sista etapperna drog han mig genom så han vet ju vad det går ut på iallafall. Han behöver bara lite motivation. Kanske lägger lite näring i spåret nästa gång så blir det nog fart från början.

Nu ska vi åka på del 2 av dagens träning.

Cyaz

2014

2014 var ett år som var mycket upp och ner för min del. Det började bra och kraschade totalt mot slutet men slutade ändå helt okej.

Första minnet är när jag för första gången åkte på My Dog i Göteborg. Lexie gick i valpklass och Naima i öppenklass och fick fina resultat.

Min födelsedag spenderade jag uppe i Luleå hos mina föräldrar. Det var även under den här resan som Payne fick stanna kvar uppe hos dom. Jag kommer ihåg att det var fruktansvärt jobbigt att köra hem utan min älskade prins men han kunde inte haft det bättre så idag känns det bra att vi tog det beslutet.

Jag har kommit igång riktigt bra med hundträningen i år. Lite trög start men det blir bättre och bättre. Vi har bara gått en kurs i år och det var nybörjarkurs i rallylydnad. Jag är så glad att vi gick den kursen. Vi kommer absolut att tävla i rally när vi är redo.
Det har blivit många rundor ut till Heby för att valla får.
Vi har provat på spår och tränar det regelbundet.
Agilityn var intensiv i våras och under sommaren men lite mindre nu på slutet men till våren är vi igång med det igen.

Lexie tog sitt första cert på internationella utställningen i Österbybruk. Då var hon bara 11 månader gammal och det var hennes andra utställning i juniorklass. En mycket lycklig dag!

Vi var hundvakt åt den här lilla skitkorven. Söta lilla galna Lana. 

Vi åkte som alltid upp till mamma och pappa några veckor i juni/juli. Vi spenderade mycket tid på stranden för det var oerhört varmt. Några utställningar hann vi också med. 

Jag deltog på mitt första Collie - SM. 

Lexie vann sin klass och fick reserv cert. 

Jag och Jimmy gjorde som vanligt vårat årliga besök på Kolmårdens Djurpark. I år fick vi träffa den fantastiskt söta elefantpojken Namsai som föddes förra året när vi var där. 

Sen hade vi då den mindre roliga hösten. Jag bytte Max restaurang och började på Max på Arlanda. Det var jätte spännande och roligt att börja jobba på Arlanda och jag trivdes jätte bra med mina nya kollegor och nya arbetsplats. 

Då bestämde sig min före detta vän, som blivit restaurangchef på Arlanda, för att sparka mig utan förvarning eller ens en vettig anledning. Hon ville bara total förstöra mitt liv genom att skicka ut mig på gatan arbetslös. 

Jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde precis då. Jag grät hela tiden och hade riktigt jobbiga panikattacker men tack vare allt stöd och hjälp från alla runt omkring mig så tog det bara 13 dagar för mig att hitta nytt jobb. Vägg i vägg med Max restaurangen på Arlanda. Lite lång näsa åt fröken fräken som måste se mig där varje dag. 

Men så kom den här lilla ljuspunkten in i mitt liv. Den här valpen ville jag köpa redan innan han var född. Men när han och hans syskon kom till världen så hade jag både Lexie och Naima hemma och ingen plats för en tredje i våran lilla lägenhet. 

Så gjorde jag och Chatarina Näslund en monsterresa först upp till Luleå sedan över till Finland via Haparanda och sen tillbaka ner igen (blev ca 300 mil på 3 dagar) för att hämta 2 små söta valpar hos Lexies uppfödare Sussi. 

Lexie följde med över till Finland men Naima fick umgås med sina bröder under tiden och det var då jag och mamma bestämde att hon också skulle stanna kvar hos dom. Naima hade tyvärr utvecklat en väldigt extrem ljudkänslighet men det var långt ifrån lika illa när vi var hemma hos mina föräldrar så för allas bästa fick hon stanna kvar där. Hon mår som en prinsessa och ljudkänsligheten har redan blivit mycket mindre. 

Men på vägen hem då så kom ju jag på att Lexie kan så klart inte vara ensam. Då hörde jag av mig till Marianne som har kennel Gatefields och frågade om det fanns kvar någon valp ur den kullen som jag trånat efter. Och det fanns en liten ullig söt pojke där som hade väntat på mig. Min lilla älskade Blaze. Jag åkte och träffade honom och vi klickade direkt. 

Ganska kort inpå att Blaze flyttade in så var det dags för kennelmästerskap på Gatefields. Det var första gången någonsin och vi var ganska många som anmält våra hundar till de olika grenarna som fanns. Jag och Blaze var med i valpklass spår. Det var första gången jag tävlade i något annat än utställning. Riktigt roligt och verkligen en morot att fortsätta träna och ställa upp i en riktig tävling i framtiden. 

Jag på nya jobbet! Jag trivs jätte bra. Jag har världens bästa chef och jätte fina kollegor. Det är skönt att jobba med vuxna människor. Det var många många år sen jag gjorde det senast. 

Så nu går jag in i 2015 med nytt jobb, en ny hund, nya mål, nya drömmar, ny hårfärg och en positiv inställning till allt. Jag hoppas att det blir ett riktigt fint år för alla! Eller... alla utom min gamla chef/vän. 

God fortsättning!