Hej och Välkommen till min blogg! Elin heter jag och bor i Uppsala tillsammans med min sambo, Jimmy. Våran lilla familj består av våra två katter Liten och Morran och våra två långhåriga collies Lexie och Blaze samt en död kaktus. Mitt drömjobb är att få jobba som författare på heltid men fram tills den drömmen slår in jobbar jag i en butik på Arlanda. Mitt största fritidsintresse är mina hundar. Vi åker mycket på hundutställningar och tränar lydnad, spår, agility, rallylydnad och vallning. Förutom hundintresset så gillar jag att skriva böcker, kolla på film, gå på bio, träna på gym och umgås med alla mina underbara kompisar. Min blogg handlar om det käraste jag har, mig själv. Mina åsikter, mina upplevelser, min humor och mig. Hoppas ni tycker om den.
Welcome to my Life!
Welcome to my Life!
tisdag 29 oktober 2013
Ovan vid att bli raggad på
Igår hände något som väldigt sällan händer mig. Jag jobbade natt (det händer dock rätt ofta) och efter gårdagens pass åkte jag och min kollega till Mc Donalds och hängde lite. När vi var på väg därifrån så står vi ute vid bilarna och då kommer ena mannen som jobbar där fram till oss och börjar prata. Han är från Afrika och kunde bara lite svenska så vi pratade mest engelska. En stund in i samtalet så börjar han säga att han tycker att jag är vacker och frågar om jag har någon pojkvän. Jag blir helt ställd för det var måååånga år sen jag fick sånna frågor och komplimanger. Jag hasplar väl ur mig att jag har pojkvän och han frågar då om jag är lycklig med honom? Eh.... Ja! Jag har inte planerat att byta ut honom typ någonsin.
Fritz som han heter märker att jag blir lite ställd så han berättar att i Afrika så tänker man som så att om man ser någon vacker människa som man vill ha så måste man gå fram och prata med denne även om man får ett nej. Ser man nått man vill ha så måste man göra vad man kan för att få det. Det låter ju vettigt även om jag som är Svensk är mer van vid vårat sätt vilket typ är att stå och beundra det man vill ha på håll i en evighet sen när man ev. äntligen vågar säga något så säger man något dumt som inte har med saken att göra samtidigt som man snubblar eller tappar nått i golvet eller på nått sätt gör bort sig och sen går man högröd därifrån och vågar aldrig prata med människan igen. Okej, det lät som ett misslyckande men det är väl typ så det går till 99% av gångerna.
Efter en stund är det dags för Fritz att gå in och fortsätta jobba men innan det så hinner han slänga ur sig några fler komplimanger och ber om mitt telefonnummer, som han inte får, och sen studsar han glatt tillbaka in till restaurangen.
Där står jag i chock och fattar inte riktigt vad som har hänt. För det första så är jag ju absolut inte van sen känner jag mig inte direkt snygg i mina mjukiskläder och flottiga äckliga hår efter att ha jobbat en hel natt. Dock så vet jag att jag är sjukt vacker under den här på tok för stora kött-dräkten som dragkedjan har fastnat på så jag får inte av den. Det kanske är lika bra att behålla den på annars kanske man blir jagad av mer än självsäkra studsiga afrikaner.
Så här ser jag ju ut annars:
Jag vet... Jag är sjukt het! ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar