Hundutställning Västerås

Rocklunda 2011.

Söndagen den 17 April var årets första utställning för mig och Charlie. Vi tog oss ut till Västerås för att pröva lyckan på samma utställning som vi var på förra året. Förra året var det en bruksdomare som dömde collies och dom brukar döma väldigt mycket på rörelser och muskulatur och eftersom Charlie sällan vill springa när det är inomhus så fick vi inte så bra poäng det året.

I år var vi i samma hall men vi fick inte springa på betong golvet utan dom hade lagt ett jätte fint parkett golv över hela hallen. Fint men snorhalt. Kände direkt jag satte min fot på det att hundarna kommer halka som bara den. Och det blev väldigt mycket snack om det här golvet från alla med större hundar än en pekinese!

Vi hittade iallafall en ledig hörna vid våran ring och smällde upp alla burar, stolar, trimbord och lådor med tusen borstar och ditt o datt. Jag satt inte ner en enda gång dock men det är alltid bra att ha en stol iallafall.

Mikaela hjälpte mig att finputsa Charlie lite och han stod snällt på trimbordet även om han såg ut som vi slog honom. Han blev jättefin och fluffig. Sen övade vi lite på att springa på det här hala golvet och på sidan av ringen var han jätte duktig. Jag blev helt gråtfärdig när han lyfte svansen, tog fram öronen och faktiskt sprang riktigt fint. Normalt sett brukar jag släpa honom efter mig. Och sen när vi stannade så ville han busa. Då höll det verkligen på brista. Min hund börjar bli en liten tuffing! Jag är så lycklig att han kanske växer ifrån den här fåniga rädslan han har.

Sen var det iallafall våran tur att gå in i ringen och jag var redan så glad så jag sket i hur det gick. Men när vi väl var i ringen så blev Challe Nalle sig själv igen. Han ville inte springa. Dom hade lagt ut två gröna mattor som man fick springa på och dom luktade nå ruggigt mycket för alla hundar ville doppa näsan i dom.

Men vi sprang för domaren och försökte ställa upp så gott det gick och hon mummlade nånting och gav oss Very Good i betyg (2:a) och sen gick vi ut igen. Jag brydde mig inte mer i det för vi är ju vana vid att få tvåor mest hela tiden.

Efter Charlie så gick dom andra hundarna som vi känner och ingen fick nånting av domaren. Hon var riktigt snål med att dela ut priser idag. Nån sa att hon letade efter ett speciellt uttryck och på Charlies lapp hade hon skrivit att hon gillade hans uttryck så om han bara hade sprungit så hade vi kanske fått nått pris.

Nån som inte brydde sig i golven det var min favorittik Zally som är helt orädd. Jag har aldrig sett den hunden vara rädd för nånting. Jag spelade in en liten film när Mikaela visar henne för domaren. Kolla nog i början när dom börjar springa runt ringen för i första kurvan börjar Zally halka på golvet men hon bryr sig inte ett dugg. Upp på benen och fortsätt spring! Underbar hund! Hon har precis den mentaliteten som jag tycker att en collie ska ha!  

Zally fick Excellent (1:a) men sen tog det stopp för hennes del. Jag tycker ändå hon är den finaste tiken. Jag längtar tills jag får plocka hem en valp efter henne.

När utställningen var slut satte vi hundarna i burarna och gick på en liten shoppingrunda. Catta och Mickis var på jakt efter saxar och schampo. På vägen till stånden så var det en kvinna som började prata med mig.
-Är det du som äger den där jätte vackra collien?
Jag blev lite ställd och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Hon stod och höll i en collie själv.
-Ja det tycker jag väl att jag gör, sa jag med ett skratt.
-Han är så otroligt vacker med all den där pälsen. Jag tyckte att han var den vackraste.
-Oj tack *fniss* Ja jag tycker också att han är fin men jag måste få honom att springa.
Sen minns jag inte vad hon sa men jag minns att jag blev helt röd i ansiktet och jag visste inte om jag skulle säga detsamma om hennes hund som jag knappt hade sett. Men jag tänkte att jag ska vara lite kaxig så jag tackade sen gick jag därifrån. OH YEAH!!! Who's got the beautiful dog?!?!?! That's right....I do!
Det är inte första gången folk stannar mig för att berömma hur fin Charlie är. Det var en domare en gång som också gav honom massa lovord för framtiden när han var en liten. Det är sånt som sporrar mig att fortsätta jobba med honom. Han förändras hela tiden. Jag tänker inte ge upp!

Jag shoppade tuggben och en nyckelpiga sen bar det av hemmåt.
Väl hemma så orkade jag vara vaken i 2 timmar sen slocknade jag på sängen och sov länge.

Tack för den här dagen alla underbara utställare som var i Västerås.