I torsdags satt både jag och min kollega/vän Stina hemma och hade tråkigt så vi bestämde oss för att gå på bio. Det stod mellan Salt och I rymden finns inga känslor och vi valde IRFIK (förkortning) för det är så svårt att ragga sällskap till svenska filmer.
Filmen handlar om Simon som är 18 år och har Aspergers syndrom vilket gör honom till en väldigt speciell person. Han tål inte förändringar i större skalor, han gillar inte när folk tar i honom och han måste schemalägga allt han och folk i hans närvaro gör varje dag. Simon bor hemma hos sin äldre bror Sam och hans flickvän och det funkar bra i början men tillslut får Sams flickvän nog av Simons beteende och dumpar Sam och flyttar ut. Sam blir då jätte deprimerad men kan inte svika sin egen bror och Simon blir orolig för vem som ska diska. Hela deras tillvaro vänds upp och ner och Simon bestämmer sig för att han ska hitta en ny flickvän åt Sam. Men Simon vet ingenting om tjejer och kärlek så sökandet går lite hur som helst.
Det här är den bästa svenska filmen jag sett sedan Arn filmerna visades. Jag älskar alla huvudkaraktärerna i filmen och det är helt sjukt svåra roller dom har. Riktigt duktiga skådisar måste jag säga! Jag hoppas dom får nått pris för dessa roller för det här var ingen dans på rosor. Själva handlingen är också jätte bra och hela filmen är så söt att man bara vill vara med och krama alla. Utom Simon som inte tycker om när man rör i honom. Man vill ju inte ha få örfil.
Den här filmen tycker jag alla ska se och den borde även visas i skolan! Och på tal om visas i skolan så kommer det en film som heter Tusen gånger starkare som jag VERKLIGEN hoppas att alla skolor i Sverige spelar en gång i månaden för alla elever. No more mobbing!
Gå och se I rymden finns inga känslor! Den är bra! Riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar