Dear John

Idag var en sån där tråkig dag igen så jag skrev " Vill nån gå på bio ikväll? " på FB och jag fick napp direkt.

Jag och Linnea gick och såg årets snyftare Dear John. Denna film har jag velat se länge men efter att ha läst några recensioner så blev jag tveksam men nu jäklar kommer min recension och det är den man bör gå efter. Det tycker iallafall jag! =)

Filmen handlar om en amerikansk soldat named John som har permiss och bor då hos sin pappa i en mindre stad. John är ute på beachen en dag och surfar lite då han träffar this girl named Savannah. Hon verkar vara en trevlig prick så han umgås lite med henne och sen blir dom tokigt kära i varandra. Båda två vet dock att John snart ska iväg på nästa uppdrag och dom kommer inte ses på 12 månader. Detta verkar bli slutet men Savannah kommer på den smarta idén att dom kan skriva brev. Därav namnet Dear John vilket är det första hon skriver i varje brev. Medans John är ute och duttar i nån halvöken så händer en hel del grejer i staterna både med hans familj och hela landet. Han vet då inte riktigt om han ska fortsätta sitt medlemsskap i amerikanska skytteligan eller stanna hemma och skaffa barn med Savannah.

En del säger att det här är en sämre version av Pearl Harbour men va fan männskor det finns miljontals krigs-historier man kan göra film av och alla är sorgliga på sitt sätt så gnäll inte! Många vet inte vad soldaterna går igenom när dom åker ut och viftar med sina små vapen och många vet inte hur det är att se sin man/bror/pappa/pojkvän/fästman etc, åka iväg till en annan världsdel som kanske inte låter honom komma tillbaka. Jag tycker absolut dom här historierna behöver berättas och vi kan gott sitta och gråta på biograferna eller hemma i soffan och kanske inse att krig är ingen dans på rosor.

Egentligen vore det ju bäst att låta bli att kriga eftersom det aldrig för nått gott med sig men USAs president kan nog inte svenska så han fattar inte vad som står på min blogg. När han får en svensk tolk då kommer det bli annat här i världen.

PEACE DUDE PEACE!

Jag älskade filmen och tårarna rann under flera tillfällen men inte pga Johns relation med Savannah utan Johns relation med sin pappa. Sånn ofattbar kärlek så det finns inte.

Jag tycker alla ska se den här och var inte rädda för att grina lite. Det är nyttigt att rensa tårkanalerna. Och om ni går och ser den så ha inte fel inställning. Tänk inte att den är dålig utan tänk att det har förmodligen hänt på riktigt och lev er in i deras roller.