Idag kom vi oss äntligen iväg till en hundutställning. Jag åkte bakom Mikaela och Catta och kom dit utan några bekymmer. Skönt. Vi var där vid 11 tiden och långhårig collie började visas klockan 12. Det var en engelsk domar-gubbe som var lite tjurig tyckte jag. Jag sprang där med min fina underbara Charlie som är finare än alla andra och ändå fick vi bara en tvåa. The main problem today was his high tail that curled over his back when he were running. Jäkla hanar som springer med svansarna i vädret. Sen gnällde han lite på bakbenen också vilket vi är van vid. Aja vi får nog jobba lite på dom där bakbenen innan vi ställer oss i ringen igen. Ska åka och simma med honom så ofta jag kan nu i sommar.
Syster Kira fick en etta och CK och Tanja och Patriks hundar gick det väl bra för som vanligt. Mikaela hade underbara Greta med sig som bara är två veckor och jag fick hålla henne. Snacka om att vi kvinnor har en instinkt för det där med bebisar. Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra när jag håller en bebis eller om den börjar gråta men på nått sätt klickade jag och Greta. En stund. Jag tänkte faktiskt att fan en sån här liten skulle man ha fram till hon började skrika och gråta i min famn då fick Mikaela tillbaka henne. Haha.
Mest stolt över Charlie var jag när utställningen var slut och alla (ALLA) började packa ihop sina tält och hundar osv och jag tog ut honom ur buren, gick med honom åt sidan, sen sa jag sitt och stanna och sen packade jag grejer medans han satt där helt okopplad och tittade på. Alla (ALLA) andra fick tjorva med koppel på sina hundar och böka på medans min lydiga fina gjorde precis som jag sa.
Jag älskar min Charlie!
Vägen hem fick jag hitta själv för Mickis och Catta skulle åt nått annat håll. Det gick hur bra som helst att hitta hem. Allt som allt var det en bra dag och jag vet vilken typ av jobb vi har framför oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar