Hej och Välkommen till min blogg! Elin heter jag och bor i Uppsala tillsammans med min sambo, Jimmy. Våran lilla familj består av våra två katter Liten och Morran och våra två långhåriga collies Lexie och Blaze samt en död kaktus. Mitt drömjobb är att få jobba som författare på heltid men fram tills den drömmen slår in jobbar jag i en butik på Arlanda. Mitt största fritidsintresse är mina hundar. Vi åker mycket på hundutställningar och tränar lydnad, spår, agility, rallylydnad och vallning. Förutom hundintresset så gillar jag att skriva böcker, kolla på film, gå på bio, träna på gym och umgås med alla mina underbara kompisar. Min blogg handlar om det käraste jag har, mig själv. Mina åsikter, mina upplevelser, min humor och mig. Hoppas ni tycker om den.


Welcome to my Life!

torsdag 4 november 2010

Hundhagar i Röbo

Idag sken solen så fint när jag vaknade så jag passade på att ta en härlig cykeltur med hundarna. Vi cyklade upp till Röbo spåret och kikade på dom nya hundhagarna dom har byggt där. När vi kom dit var där en karl med sin Norska älghund (gråhund) som höll på utforska hagarna. Jag frågade om vi kunde komma in och det gick bra. Hundarna sprang runt och lekte och vi pratade lite hund. Hans hund var en tik som hette Kyra och gillade att jaga men han brukade inte jaga med henne utan hon jagade lite smått för sig själv.
Mitt i allt när vi står där och pratar så kommer en kille halvt springandes mot hundhagen. Han går inte in genom grinden utan han klättrar på nätet för att komma in. Hundarna blir lite nyfikna och smyger närmare för att hälsa på honom och då kastar han sig ner på knä och tar första bästa hund om kinderna och ska pussas med dom. När jag kom närmare så syntes det att han inte hade alla hästarna hemma i hagen. Förmodligen bara en efterbliven häst.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och det visste inte vårat sällskap heller. Hundarna däremot backade undan från honom och då kastade han sig efter dom och skulle fånga dom. Sen sprang han och jagade dom. Då började alla 3 skälla åt honom hotfullt och sprang undan. Först sprang han efter men sen gav han sig och lämnade hundhagen och gick. Från det han kom in till det han gick sa ingen nånting förutom hundarna som skällde. Karln som hade gråhunden frågade om jag kände honom men jag hade aldrig sett männskan. Really wierd!
En stund senare cyklade vi hem igen och nu sover mina jyckar som stockar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar