Hej och Välkommen till min blogg! Elin heter jag och bor i Uppsala tillsammans med min sambo, Jimmy. Våran lilla familj består av våra två katter Liten och Morran och våra två långhåriga collies Lexie och Blaze samt en död kaktus. Mitt drömjobb är att få jobba som författare på heltid men fram tills den drömmen slår in jobbar jag i en butik på Arlanda. Mitt största fritidsintresse är mina hundar. Vi åker mycket på hundutställningar och tränar lydnad, spår, agility, rallylydnad och vallning. Förutom hundintresset så gillar jag att skriva böcker, kolla på film, gå på bio, träna på gym och umgås med alla mina underbara kompisar. Min blogg handlar om det käraste jag har, mig själv. Mina åsikter, mina upplevelser, min humor och mig. Hoppas ni tycker om den.


Welcome to my Life!

söndag 2 januari 2011

Gnälliga gäster

Nånting som jag INTE tål när jag jobbar, stressar och är trevlig är gäster som gnäller utan att egentligen ha nån anledning. Idag var det alldeles för mycket sånt. Gnäll-Söndag!
Jag jobbade över i 1 timme och 45 minuter för att hjälpa natt gänget och under den tiden fick jag stå ut med diverse idioter. Kommerntarer som "Är inte det här snabbmat?" är inte välkommna. Nej det är inte fucking jävla snabbmat! Det är en resturang! Snabbmat = maten är klar innan du ens hunnit parkera bilen utanför resturangen = Donken! Vi är en resturang och serverar på beställning vilket betyder att det tar längre tid. Va fan går du på en finare resturang får du ju vänta men i köket så stressar personalen som fan. Det är ingen dans på rosor att jobba i kök!
Sen kom en kärring som tyckte så himla synd om sig själv för att hon fick stå i kön så länge...GÅ HEM!!! Varför är du ens kvar om det nu är så himla synd om dig som måste stå i kön som du valde att ställa dig i?! Stå inte och gnäll och sucka och försök se ut som du är döende när jag slavar som en gris för att du ska få din mat så fort som möjligt. Inte okej! Då kan man laga mat hemma. Är det kö till dörren väljer man själv om man vill ställa sig där eller åka vidare. Ställ er inte där och gnäll.
Så nu har jag avreagerat.
Det finns inte en chans i världen att jag skulle beté mig så här när jag är ute och äter. Aldrig i livet.
Tur att jag har mina kära kollegor som höll sig på bra humör! Ni är bäst!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar